I Västtyskland spred sig under 1960-talet termen Finnlandisierung som betecknade småstater vars utrikeshandel och inrikespolitik influerades av en stormakt. Begreppet syftade ordagrant på oron att befinna sig i Finlands situation om länderna gav efter för Sovjetunionens krav. Termen försvagade Finlands trovärdighet som en neutral stat och president Kekkonen tillsammans med politiska ledningen bestred företeelsen och betonade Finlands neutrala och oberoende position.  

Finlandiseringen som en intern finländsk företeelse var skadligt för Finland, och framkom som en beredvillighet att vika för inbillade politiska krav från Sovjetunionen. I inrikespolitiska beslut tog man stor hänsyn till Moskvas önskemål och Sovjetunionens kritiker lämnades utanför politiska kretsar. 

Efter Sovjetunionens upplösning har finlandiseringen kritiserats häftigt i Finland, men samtidigt finns de som anser finlandiseringen vara ett listigt sätt att föra politik i syfte att begränsa Sovjetunionens inflytande på staten och dess politik. Debatten pågår även idag.